Löpning efter 40 – det jag gör annorlunda i dag

Vad gör jag annorlunda vid 41 jämfört med 31?

Jag springer långsammare oftare. Första milen 2016 tog 58 minuter, och jag trodde länge att varje pass skulle kännas lite tuffare för att bli något. I dag ligger ungefär 80 procent av mina 4–5 veckopass så lugnt att jag kan prata hela vägen. Snittempo, puls och känsla 1–5 hamnar i pappersdagboken direkt efteråt. Kändes 2 är inte ett misslyckat pass. Det är ofta precis det pass som gör att nästa kvalitetsdag blir av.

Hösten 2021 fick jag ont i knät och fick backa. Sedan dess har jag två korta styrkepass i veckan och ökar distansen försiktigt. Inte för att jag har ett fint system, utan för att jag är rätt dålig på att låta bli annars.

Hur börjar du springa efter 40 utan att bråka med kroppen?

Jag skulle börja med gång och korta löpstumpar, hellre tre pass på 20 minuter än ett på en timme. Ett enkelt upplägg med gångpauser räcker långt, och jag brukar peka vidare till mitt upplägg för att börja springa när någon frågar vid kaffemaskinen. Lägg inte in intervaller, backe och långpass samma vecka. En kvalitetsdag i veckan är nog för mig, och långpasset får ligga på helgen när dottern har något på gång och sambon hinner med sitt eget.

Vill du ha extra belastning finns min anteckning om löpning med viktväst, men jag sparar sådant tills grundveckan sitter. Samma sak med att springa med hund och att springa med barnvagn: kul, men det ändrar rytmen och tempot mer än jag först trodde.

Räcker 40–55 km i veckan, eller måste det vara mer?

För mig räcker det. 40–55 km, fyra eller fem pass, två korta styrkepass. Det gav 3:34:10 på Stockholm Marathon 2024 och 1:39:20 på Göteborgsvarv 2025. Jag har också 21:38 på 5 km och 44:52 på milen i loggen. Siffrorna är mina, inte en ribba.

Det jag mäter numera är mer vardagsnära: kom jag ut på tisdagen, blev pulsen liggande på det lugna passet, skrev jag dit känslan innan jag glömde den? En vecka med 38 km och känsla 2 hela vägen är ofta bättre för mig än 55 km med tre dagar där jag går och spänner mig.

Vad jag fixar med utrustningen numera

Inget stort. Skorna byts när de känns trötta, klockan får vara med, pappersdagboken ligger i köken. På våren åker solglasögonen jag skrev om ner i jackfickan redan vid dörren, för att jag glömde dem två gånger i rad vid Lötsjön och gick och kisade halva rundan. Sådana små saker gör större skillnad för mina pass än någon ny plan.

Jag är 41, bor i en trea i Sundbyberg och skriver det här mellan redigeringsjobben. Inte coach, inte läkare, inte sponsrad. Bara en löpare som märker att återhämtningen behöver bokas in lika tydligt som passet.