Mitt löparår 2026 i siffror

40–55 kilometer är grunden i mitt löparår

Jag gillar siffror, vilket är praktiskt när man springer och mindre praktiskt när man börjar förhandla med klockan om varje kilometer. Under 2026 håller jag fast vid min vanliga ram: 40–55 kilometer fördelat på fyra till fem pass. Till det kommer två korta styrkepass. Det är tillräckligt mycket för att kräva planering, men inte så mycket att varje middag måste föregås av ett logistiksammanträde med sambon.

En vecka som fångar upplägget landade på 48 kilometer: 8, 10, 8, 6 och 16 kilometer. Tiokilometerspasset innehöll veckans snabbare löpning. Sexton kilometer blev helgens långpass. Resten fick vara lugnt, utan någon hemlig ambition att smyga in ytterligare ett hårt pass.

Det stora jobbet var inte att klara ett enskilt pass. Det var att låta en ganska vanlig vecka följas av ännu en ganska vanlig vecka.

Känslan 1–5 säger mer när jag läser bakåt

Efter varje pass skriver jag datum, distans, tid, snittempo, puls och känsla i pappersdagboken. Klockan sparar siffrorna också. Pappret får sådant som klockan är märkligt ointresserad av: dålig sömn, en stressig arbetsdag eller att jag egentligen bara behövde komma ut från lägenheten.

Min känsloskala går från 1 till 5. En tvåa betyder ungefär att jag kunde ha pratat hela vägen. En femma är känslan på sista intervallen, när samtalsämnena tar slut ganska naturligt. Jag använder inte skalan som betyg på mig själv. Ett lugnt pass med en tvåa är ofta precis vad jag ville ha.

När jag tänker tillbaka på mitt första halvmaraton märker jag hur mycket uppmärksamheten har flyttats. Nu är jag mindre upptagen av att varje pass ska bevisa något. Jag vill hellre kunna läsa dagboken och förstå varför benen kändes som de gjorde.

Mitt vanligaste misstag är att göra det lugna för snabbt

Ungefär 80 procent av min löpning är lugn. Jag har en kvalitetsdag i veckan och långpass på helgen. På papperet är det enkelt. Ute på gångvägen kan en pigg första kilometer plötsligt bli ett argument för att höja farten hela vägen hem.

Det misstaget känner jag igen: jag springer fortare än planerat, kallar det fortfarande lugnt och undrar sedan varför nästa pass känns segt. Då hjälper dagboken. När flera lätta rundor får en trea i känsla börjar jag åtminstone ställa bättre frågor än varför formen har försvunnit.

För dig som siktar på 5 kilometer under 25 minuter är det här också en relevant skillnad: ett tydligt fartmål behöver inte bli ett fartkrav på varje runda. Själv försöker jag låta veckans snabbare pass stå för just den uppgiften. Jag lyckas oftare när jag bestämmer syftet innan jag knyter skorna.

Jag tar med mig kontinuiteten mot halvmaraton 2027

Jag tycker om att ha ett lopp i sikte, men vill inte att hela löparåret ska bedömas efter en enda resultatlista. Mina två Stockholm Marathon och fyra Göteborgsvarv har fått mig att uppskatta arbetet mellan loppen mer. Det är där de flesta löptimmarna faktiskt finns.

När jag funderar på halvmaraton 2027 börjar jag därför med vardagen: vilka veckor fungerar med frilansjobb, familjetid och återhämtning? Stockholm Halvmarathon är ett alternativ att fundera på, inte en redan bokad start i dagboken.

Hösten 2021 med ont i knät finns kvar som en påminnelse om att bygga styrka och öka försiktigt. Jag är varken coach eller läkare. Vid besvär som består vänder jag mig till vården eller 1177. Det jag själv vill ta vidare från 2026 är enklare: regelbundna pass, ärliga noteringar och utrymme att ändra planen.