Ont i hälsenan av löpning – det här vet jag

Varför gör hälsenan ont när du springer?

För mig har det nästan alltid handlat om för mycket för snabbt. Längre pass, fler backar eller nya skor i samma vecka som jag höjt farten. Hälsenan gillar lugn ökning och svarar direkt om du stressar den.

Jag märker det som stelhet första stegen på morgonen eller första kilometern, sedan lättar det. Känner du igen det från andra skavanker som löparknä som jag haft eller benhinnebesvär så vet du mönstret: kroppen signalerar att totalen blev för stor.

Vad gör jag när hälsenan känns stel och öm?

Jag fortsätter röra på mig men sänker kraven. Korta lugna rundor i prattempo, platt underlag och ingen jakt på tider. Känsla 2 på min skala 1–5, där jag kan prata hela vägen, är lagom för mig då.

Jag kollar också helheten: sömn, skor jag redan sprungit in och hur kadens känns. Korta steg i lugnt tempo brukar kännas snällare för mig än långa kliv. Blir det värre under passet bryter jag och går hem, utan prestige.

Hur ökar jag igen utan att reta hälsenan?

Jag väntar tills vardagssteg och lugn jogg känns normala ett par dagar i rad. Sedan lägger jag till lite i taget, oftast ett lugnt pass extra eller några kilometer på långpasset, inte både fart och distans samma vecka.

Backar och snabba intervaller får vänta sist för mig. På vintern planerar jag så jag slipper stressa i mörker, ibland med pannlampa för lugna kvällsrundor. Det är inte samma sak som smärta under foten, som vid hälsporre, men principen är samma: lugn bas först.

När tar jag en extra vilodag?

Jag tar vilodag om morgonstelheten inte ger med sig, om jag börjar halta eller om ömheten ökar dag för dag. Då promenerar jag hellre och kör mitt korta styrkepass bara om det känns helt bra.

Jag skriver upp datum, distans, tempo och känsla 1–5 i min pappersdagbok. Då ser jag svart på vitt om jag ökat 15 kilometer på två veckor. Siffrorna ljuger inte, även när jag själv vill springa mer.