Skor & utrustning
Löparjacka – vind, regn och att inte koka
Kort svar
En bra regnjacka för löpning ska andas, hålla regnet ute utan att du kokar inuti, och vara tunn nog att rymma i handen eller midjan. Jag skiljer på vindjacka för blåsiga dagar och riktig regnjacka för ihållande regn. Tumregeln: hellre lite blöt och varm än torr och genomsvett.
Vindjacka eller regnjacka – vad behöver du?
Jag har två jackor i byrålådan och använder dem olika. En tunn vindjacka väger nästan inget, stoppar jag i byxlinningen när det gungar, och den räcker de flesta kyliga morgonpass. En riktig regnjacka är tätnare, sitter längre på kroppen och har skärm bakom blixtlåset – den tar jag fram när det faktiskt regnar, inte när det ser ut som det ska regna.
Om du bara ska köpa en: börja med vindjackan. Den används fler dagar om året, särskilt om du kombinerar den med löpartights på hösten.
Det jag tittar på när jag väljer löparjacka
Efter några års trial and error har jag landat i fyra saker:
- Andas den? Jackan ska släppa ut ånga. Billiga täta jackor funkar i tio minuter, sen badar du i eget kondens.
- Ventilation. Armhålorna med nät eller dragkedja gör mer än några membran i världen.
- Passform. Jag vill inte ha fladdrande tyg som smäller i motvind, men inte heller något som stramar över en tröja.
- Fickor och reflexer. En bröstficka för telefonen och reflexdetaljer är standard hos de flesta numera, men kolla ändå.
En ärm- eller midjelös variant kan vara ett mellanting jag gillar på riktigt långa regnpass – mer luft, mindre stelhet.
Vad jag gör när regnet öser
Jackan är bara en del av ekvationen. Mörka höstkvällar handlar lika mycket om att synas och hålla fötterna på marken – när det blir isigt plockar jag fram broddarna hellre än att lita till sulorna.
För benen håller jag det enkelt: tights i blåst, kortare när det är mildare. Och när regnet vräker ner gäller samma princip som vid löpning i regn överlag: acceptera att du blir blöt, styr bara varifrån.
Om du svettas mycket – som jag
Jag är en svettig löpare, punkt. Ett trick jag lärde mig efter ett Göteborgsvarv i fuktigt väder: jag lämnar jackan hemma och går i tunn tröja så fort temperaturen passerar tolv–femton grader, även i regn. Att springa genomblöt av regn är helt ok, att koka inuti en jacka är värre. Det är samma tanke som bakom mina råd vid löpning i värme – anpassa kläderna efter hur kroppen jobbar, inte efter hur det ser ut genom fönstret. Och efteråt: torra kläder direkt, fötterna upp. Vid långa pass låter mig även kompressionsstrumporna stå fram en stund, mest för att de känns sköta efter duggregn.
