Löpartights – när shortsen inte räcker

När räcker inte shortsen längre?

För min del byter jag när jag står i trapphuset i Sundbyberg och redan innan första kilometern fryser om knäna. Det brukar vara blåsigt, mörkt och några grader över noll. Då är tights löpning helt enkelt skönare än shorts, särskilt på lugna pass där tempot ligger runt 6:00–6:30 och jag inte blir varm på samma sätt som på intervaller.

Jag har också en enkel regel från hösten 2021: hellre ett extra lager och lite långsammare start än att gå ut stel och dra upp farten för tidigt. Det hänger ihop med hur jag tänker kring löpning i vinter, där foten får bestämma tempot lika mycket som klockan.

Vilka typer av löpartights finns det?

Jag delar upp dem i tre högar i byrån, utan märken och utan fina modellnamn:

• Tunna, heldämpade tights som jag tar på kvällar då det är kyligt men inte riktigt vinter. De funkar till 8–10 km lugnt.
• Tjockare, borstad insida när långpasset går på söndag och jag vet att jag kommer stå still vid ett övergångsställe och bli kall.
• Shorts över tights när jag vill ha en extra ficka och slippa känna att allt sitter precis där jag tänker på det. Lite fåfänga, ja.

Ovanpå blir det ofta en löparjacka som jag kan öppna efter två kilometer. Under fötterna avgör underlaget i stället, och då hamnar jag ofta hos mina broddar för löpning när det är blankt på Brunnsviken.

Vad tittar jag på innan jag väljer?

Sömmarna först. Jag drar handen på insidan av låret och bakom knät; känns det som en liten kant där redan i provrummet, då kommer jag känna det vid 7 km också. Sen midjan: den ska ligga still när jag hukar mig efter vattenflaskan, inte rulla ihop sig. Dragkedja vid ankeln är bra, men bara om den inte skaver mot strumpan.

Fickor väger mer än jag vill erkänna. Nyckel, telefon och en liten gel ska försvinna utan att studsa. Mörkt tyg är praktiskt i november, men jag gillar en liten reflex på vaden när jag springer hem längs Löfströms allé. Några siffror ur loggen: 10,2 km, 1:03:40, 6:14/km, snittpuls 142, kändes 2. Det är precis den typen av pass där plagget ska vara glömt efter första kilometern.

Vad säger jag om knästöd och knäbesvär?

Ingenting mer än att tightsen ska sitta still och inte trycka över knät. Jag skriver inga löften om stöd, och jag blandar inte ihop ett plagg med något jag läste om när jag hade ont hösten 2021. Den gången fick jag backa på mängden, lägga in två korta styrkepass och öka försiktigt igen. Vill du läsa hur jag resonerar kring utrustningen finns min sida om knästöd och knäskydd för löpning.

Om ett knä eller ett smalben fortsätter tjata efter några lugna pass brukar jag hänvisa till 1177 eller vården. Jag är journalist och löpare, inte läkare. Samma sak när det drar i skenbenet: jag har en sida om benhinneinflammation, men besvär som stannar kvar får någon annan bedöma.

Så hamnar tightsen i min vinterrotation

Måndag vilar jag. Tisdag 8 km lugnt i tunna tights. Torsdag är kvalitetsdagen, och då kan det faktiskt bli shorts fast det är kyligt, bara för att jag blir varm av intervallerna. Lördag eller söndag kör jag 16–20 km i det tjockare paret, med jackan halvöppen och känslan 2 eller 3 i pappersdagboken. 40–55 km i veckan, fyra till fem pass, inga dramatiska experiment.

Det är hela mitt kriterium: jag ska sluta tänka på benen efter fem minuter. Gör jag inte det, får paret ligga kvar i byrån till nästa blåsiga tisdag.